Årskurs 6 till 9 på Fridaskolan i Trollhättan skulle begå kollektivt självmord idag, vi skulle nämligen springa Kraft(idiot)provet. Cirka 11 km of doom. MYSIGT. Speciellt när det är så jävla rövvarmt ute. Fy fan alltså.

Men ja, jag samlade lite negativ energi (som jag alltid gör, för det är det enda jag har, bitterljuva människa som jag är) och gjorde intervaller genom hela jävla skitdistansen. Fem minuter springa, fem minuter powerwalk. Och börja om igen. Fair enough.

Blev räddad av skitdålig musik (som gjorde mig arg och därefter fick mig att börja springa), sentimentala flashbacks från den tiden jag faktiskt var en glad jävel, hade regelbundet sex och åt mat med stor aptit (som också fick mig att börja springa, höhö) och såklart den förjävligt skitdåliga helvetesstaden Trollhättan (som gjorde mig så genomförbannad så att jag ville knyta tröjan runt ögonen, springa shirtless samtidigt som jag inte såg ett dugg och springa utför ett stup eller något i den stilen). Tyvärr gjorde jag inte detta.

Kom i mål på ungefär 1.30-ish. Något i den stilen, hur fan ska jag komma ihåg exakt tid? Var svinigt trött av all ilska och flåsade likt en kossa som skulle förlösa ett barn.

Men när man kommer hem så väntar ett paket från Shock innehållande den klänning jag tänkte ha på skolavslutningen. Dagen var väl inte så dum trots allt.