Var ju med Rebecca, Thelma och Caroline och såg Flogging Molly på Liseberg igår. Fy fan vad bra spelning alltså. Helt sjukt bra, lätt en av de bästa jag har gått på. Vi gick upp rövtidigt (halv åtta, haha) och tog bussen till Göteborg eftersom Väst-sugminkuk-traffik har ställt in alla tåg under hela sommaren så får man nöja sig med svettig ersättningsbuss.

I ALLA FALL.

Vi trodde att det var kört på vägen till Götelaborg eftersom det regnade asmycket och var allmänt skitväder, men när vi väl var framme så blev det jättefint väder och verkligen sommarvarmt, vilket är väldigt sällsynt nu för tiden som alla vet. Och det vädret höll i sig.

Vi shoppade lite (hittade ett par snygga skor, skjorta och Gorillaz-tröja för 500 spänn sammanlagt ifall någon orkar bry sig) och halv fem så var vi inne på Liseberg och chillade vid Stora Scenen. Vi var först dit, alltså fick vi bästa platserna. Längst fram och i mitten, fair enough.

Som alla vet så går ungefär fyra timmar jävligt segt när man sitter där i gassande sol med svindyrt vatten (två halvliters-flaskor kostade 50:-, fy fan för er Liseberg), vad fan ska man göra liksom?

Klockan närmade sig åtta och fler och fler började dra sig dit. Det var några jävligt schyssta som kom fram och snackade med en osv.

Men i alla fall, de kom ut på scenen och alla ballade ur som FAN. Typ alla pressade sig mot scenen och man fick nästan slåss för att överleva, speciellt under moshen, jävlar alltså, den var helt SJUK. Men ja, Dave King fick verkligen med alla i publiken och till slut stod alla och hoppade och klappade i takt till alla sjukt awesome låtar. Det var en väldigt, väldigt väldigt bra konsert.

Skrev Lakankiller på min väska, tydligen var det väldigt många från Emocore som hade sett mig. Haha, vafan kom ni inte fram och hälsade för? D:

Was someone to truly look up to you

And six feet under water, I do.

"Om vi tänker såhär, att vi går upp halv nio så drar vi ungefär tio" var farsans och min plan.

Halv nio blev klockan, vi sov.

Klockan blev tio, vi sov fortfarande.

Klockan blev elva, vi gick upp.

"Ah, men då drar vi senast tolv"

12:00, vi satt och käkade frukost.

13:45 lyfte vi på röven och stack hemifrån och nästan fyra timmar sena i tidsplanen, men vem fan bryr sig om det?

Vi hade laddat upp med alla Linkin Park-skivor och vi var allmänt "LINKIN PAAAAAARK WUHUW FUCK YEAH" och allt var allmänt awesome. Under fyra och en halv timmes bilåkning med konstant musik på högsta volym som man har vrålat allt vad man har kunnat med till texterna så blir man rätt hes, rättare sagt JÄVLIGT HES. En munknullad kanadagås hade tydligare röst än vad jag hade, srsly.

Btw, HUR FAN KLARAR STOCKHOLMARE AV SIN TRAFIK? Det är ju hur rörigt som helst, fick typ panik osv. AH MEN I ALLA FALL, det började regna på tal om inget. Men vi tog oss till Globen, vikingar som vi är. Och heeelt random kommer min moster fram (sen när fan hade mamma en syster?) och typ bara "OMFG ALICIA HEEEEEEJJJJJJJJJJJJJJJJJ GUD VAD DU HAR VÄXT OSV" och såklart började alla emokids som stod i kön glo som fan. För emos fanns det gott om, herrejävlar. Det var svart som natten typ. Okej kanske inte, men ni fattar.

I alla fall, vi kom in i Globen. Jag köpte en tröja där de sålde en massa awesome LP-grejer (tröjan är förövrigt snygg som fan), pappa köpte öl och godis och sen så stack vi upp till läktaren.

Att sitta på läktaren var ett jävla misstag, alla som satt där var überdryga och de skulle passat in mer på en begravning än på en konsert. Men i alla fall, förbandet var skitbra. Jag kommer inte ihåg vad de hette, men de var skitgrymma och alla i publiken ballade ur när sångaren sa "For anyone who cares out there, my mom were born in Sweden, so that makes me 50% Swedish".

Och sen så stack de, och 30 minuter senare kommer LINKIN PAAAAARK. Jävlar alltså, Globen kokade av alla fans som typ skrek och visslade, det var så underbart att se ett fullsatt Globen skrika röven av sig, inklusive jag själv.

Själva konserten, herrejävlar alltså. Den var EPIC. AWESOME. FUCKING BÄST. It was above the words, de körde bara bra låtar och sjkagnjns g jag dog under de 95 minuterna de körde, bara satt och njöt och skrek med min redan förstörda röst.

Årskurs 6 till 9 på Fridaskolan i Trollhättan skulle begå kollektivt självmord idag, vi skulle nämligen springa Kraft(idiot)provet. Cirka 11 km of doom. MYSIGT. Speciellt när det är så jävla rövvarmt ute. Fy fan alltså.

Men ja, jag samlade lite negativ energi (som jag alltid gör, för det är det enda jag har, bitterljuva människa som jag är) och gjorde intervaller genom hela jävla skitdistansen. Fem minuter springa, fem minuter powerwalk. Och börja om igen. Fair enough.

Blev räddad av skitdålig musik (som gjorde mig arg och därefter fick mig att börja springa), sentimentala flashbacks från den tiden jag faktiskt var en glad jävel, hade regelbundet sex och åt mat med stor aptit (som också fick mig att börja springa, höhö) och såklart den förjävligt skitdåliga helvetesstaden Trollhättan (som gjorde mig så genomförbannad så att jag ville knyta tröjan runt ögonen, springa shirtless samtidigt som jag inte såg ett dugg och springa utför ett stup eller något i den stilen). Tyvärr gjorde jag inte detta.

Kom i mål på ungefär 1.30-ish. Något i den stilen, hur fan ska jag komma ihåg exakt tid? Var svinigt trött av all ilska och flåsade likt en kossa som skulle förlösa ett barn.

Men när man kommer hem så väntar ett paket från Shock innehållande den klänning jag tänkte ha på skolavslutningen. Dagen var väl inte så dum trots allt.